NY STUDIE VISAR ATT TERMISK KOMFORT BARA BASERAS PÅ MÄNS VÄRDEN
En ny studie som genomförts av forskarna Boris KINGMA och Wouter VAN MARKEN LICHTENBELT vid MAASTRICHT UNIVERSITY visar att en viss könsdiskriminering föreligger när den termiska komforten beräknas för kontorsbyggnader. Studien, som publicerades 3 augusti i den vetenskapliga tidskriften NATURE CLIMATE CHANGE, kan få långtgående konsekvenser för HVAC-branschen.
Studien konstaterar att normerna för inomhusklimat baserats på en empirisk termisk komfortmodell som utvecklades på 1960-talet och att en av dess primära variabler, ämnesomsättning, är baserad på den av en genomsnittlig man, vilket innebär att den kvinnliga ämnesomsättningen kan komma att överskattas med upp till 35 %.
Denna skillnad i uppskattning av mäns och kvinnors ämnesomsättning kan resultera i att en kontorsbyggnad som utrustats med energieffektiva anläggningar blir ineffektiv när det gäller att skapa ett komfortabelt inomhusklimat för kvinnor. Studien använde en biofysisk analys för att illustrera effekten av en inkorrekt uppskattad ämnesomsättning med hänsyn till den termiska komfort som kvinnor efterfrågar.
Utgångspunkten för studien var att man idag lägger ett allt större fokus på att utforma energieffektiva byggnader i syfte att åstadkomma ett inomhusklimat som uppfyller termiska krav från samtliga personer som befinner sig där. Om inomhusklimatet inte är anpassat till alla finns risken att dessa personer kan komma att ändra sitt beteende för att förbättra sin egen personliga komfort, beteenden som kan motarbeta eller utjämna resultaten av byggnadskonstruktioner eller utrustning som är skapade för att vara just energieffektiva.
Studien konstaterar att kvinnor i allmänhet föredrar en något högre temperatur hemma eller på arbetsplatsen än män. Männen tycker att en medeltemperatur på 22° C ger bäst komfort, medan kvinnor vill att termometern ska visa på 23° C. Studien visar också att den termiska utformningen av en byggnad har utgått från mätvärden baserade på flera faktorer, bl.a. en persons metabolism och klädernas isolationsförmåga, båda dessa faktorer är dock baserade på en ung, aktiv mans medelvärden.
Kort sagt visar alltså resultaten av studien att byggnaders utformning bör ta hänsyn till brukarnas kön och ålder, eftersom kvinnors och äldre personers metabolism visar andra genomsnittsvärden jämfört med metabolismen hos en hälsosam, aktiv, ung man.
Forskarna drar slutsatsen att en mer rättvis bild av en byggnads termiska behov bör baseras på samtliga användares krav på komfortabelt inomhusklimat. Först när detta sker kan man göra en prognos av den faktiska energiförbrukningen och genomföra verkliga energibesparingar i byggnader som är korrekt utformade. I rapporten konstateras också att användarnas beteende bidrar till 80% av variationen i energiförbrukningen, så om arkitekter och byggansvariga utgått från en mer exakt metabolismmodell för att beräkna termisk komfort, kan beteendet hos de som befinner sig i byggnaden bli lättare att förutse, vilket också leder till en mer korrekt energiförbrukningsprognos och möjligheten att göra större energibesparingar.
